Lumpet, Staten. Lumpet!

”DEN 16 AUGUSTI kl. 08:00 skall Du infinna dig till en liten session där vi ska bedöma Din insida och utsida noggrant, uppifrån och ner. Duger Du inte, kommer vi att tala om det för dig. Risk föreligger att vi bryter ner Ditt självförtroende totalt, såväl under den här lilla sessionen, som under utbildningen Du kan komma att tvingas göra. Välkommen! Och jo, förresten… kommer Du inte självmant så kommer polisen och hämtar Dig och Du får dessutom böta. Du kan också dömas till ett straff som annars är förbehållet de individer som anses utgöra en fara för samhället; fängelse. Du har ju trots allt, med berått mod, begått Det Fasansfulla Brottet, att själv vilja bestämma över Ditt eget liv.” Låter det inbjudande? Nja.

Så stod det inte i min kallelse till mönstring, det ska jag inte påstå. Men borde det inte stå så? Det här är ju precis det som mönstringen och lumpen handlar om. På ovanstående vis (med hot om vite och bestraffning) samlade även Hitler ihop den tyska armén i början och mitten på 30-talet. ”Usch och fy” säger de allra flesta när den tyske diktatorn kommer på tal. Men den svenska försvarsmakten och Pliktverket, det är bra grejer det. De gör pojkar till män, sägs det. Vilket är bra, absolut. Men om dessa pojkar ännu inte känner sig redo att bli män? Det handlar om rätten att bestämma över sitt eget liv, en demokratisk rättighet om någon! Gäller den i Sverige? Nja.

Könsneutral är lumpen inte heller, i vårt fina, jämställda, demokratiska Sverige där alla är lika inför lagen. Orättvis ur (minst) två synvinklar dessutom. Om jag inte infinner mig till mönstring och efterföljande juridiska förhandling kan jag dömas till fängelse. I min parallellklass på gymnasiet, gick en individ som inte är av samma kön som jag (vilket inte ska spela roll i något fall i samhället, eller hur, Herrar och Damer Regering och Pliktverk?), som är född samma datum och samma år som jag. Rimligtvis kan man tycka att hon och jag borde infunnit oss för mönstring i Karlstad ungefär samtidigt. Icke då. Hon riskerar inget fängelsestraff för att hon inte ville. Lika inför lagen? Nja.

Om min ex-skolkamrat i ovanstående exempel ändå bestämmer sig för att hon vill mönstra så måste hon själv, på egen bekostnad, skriva till Pliktverket och begära detta. Rättvist? Nja.

Könsneutraliteten i dess obefintlighet är ändå ett av de minsta orättviseproblemen i fallet mönstring och värnplikt, måste jag säga. Tankarna som jag gav uttryck för i första och andra stycket känns mer relevanta att angripa. Det gör mig mer förbannad än jag kan uttrycka i ord att jag själv inte kan få bestämma om jag vill göra militär-/civiltjänst. Finns det egentligen någon som helst anledning att en myndig, laglydig medborgare i det ”demokratiska” Sverige inte själv får bestämma vad han/hon vill sysselsätta sig med, och var? Nej!

Varje år mönstrar cirka 50 000 personer men ”bara” cirka 17 000 av dessa erbjuds utbildningsplats. Är det någon som inte tror att dessa platser skulle fyllas även om mönstring var frivilligt? Jag tillhör inte dem, i så fall. Jag tycker att det är helt OK att infinna sig vid sin mönstring. Jag tycker att man bör göra mitt yttersta på testerna. Blir man dessutom antagen kan man med god min göra sin militärtjänst. Men likväl borde man fortsätta att kritisera och agitera och kämpa mot det fascistoida och frihetskränkande förtryck som mönstrings- och eventuell militärtjänstplikt innebär.

TIM NILSSON
Love, peace and awareness.

Tre bokstäver är för få!

För mig som liberal är det självklart att alla har rätt till en bra och allsidig grundläggande utbildning. Utbildning är grunden för att varje generation ska kunna återerövra demokratin. Det ser jag också som självklart. Något som inte är självklart, är betygssystemet. Det är en ruskigt knivig fråga. Jag tycker att det är självklart att det måste finnas något slags “checks and balance”-system som ser till att Kalle inte bara softar sig igenom tolv års skattefinansierad skola, medan Lisa sliter häcken av sig. Dessutom behöver alla människor beröm och konstruktiv kritik. Ett VG eller MVG gör en hel del för självkänslan!

Dagens betygssystem har dock en hel del problem. På rent ideologisk grund är jag tveksam till att en subjektiv bedömning ska kunna ställa sig mellan mig och min plats på en gymnasie- eller högskola – eller ett jobb. Mer konkret undrar jag varför man inte från politikerhåll ser till att förenkla och kvalitetssäkra kursplaner, med konkreta mål som går att peka på efter avslutad kurs. Jag tror det behövs något mer än de abstrakta kriterier som gäller idag.

Dagens utvärderingssystem suger. Få människor är likadana och har samma färdigheter vid åtta års ålder, som vid femton. Jag ser gärna utvärderingar – men jag vill inte att de ska vara kopplade till betyg. De bör inte ens beskriva färdig- och svårigheter. Jag vill se ett rekommenderat system, framtaget av barnläkare och -psykologer, där skolpersonal kan dokumentera individuell och social utveckling under de tidigare åren, för skolans egen räkning. Har man svårigheter i något ämne när det börjar bli dags för “riktig” utvärdering (åk 7, 8 och 9, säger jag) blir det då lättare för en lärare att hitta orsaken till detta.

Till skillnad från idag, anser jag att betyg i grundskolan bör ges enligt ett tvåskaligt system; G respektive IG. Man ska kunna få betyg i alla ämnen vid två tillfällen per termin. G ska sättas då eleven klarar av de uppsatta kunskapsmålen. IG ska sättas om det finns tydliga kunskapsluckor. Varje IG måste åtföljas av utförliga kommentarer, exempelvis med tips på vad eleven kan göra för att förbättra sig.

Slutbetyget från grundskolan ska bestå av ett enda betyg: G. Skolan och individen har tillsammans ett ansvar för att alla lär sig läsa, skriva (på svenska och engelska) och räkna. Kan man detta, så ska man få lämna grundskolan. Däremot ska man kunna få skriftligt på särskilda färdigheter eller kunskapsluckor.

Liberala ungdomsförbundet (LUF) förespråkar ett centralt betygssystem, då vi tycker att skolan och de som verkar i den behöver tydliga spelregler. Riktiga betyg ska kunna ges från årskurs 6 och betygsliknande utvärderingar ska kunna göras från årskurs 1 i grundskolan. Elever ska ha rätt att överklaga sina betyg, och rätt att utvärdera lärare och rektorer. LUF och jag menar att kunskap är centralt i skolan. Ingen ska behöva lämna grundskolan utan att kunna läsa, skriva och räkna.

Med det system jag förespråkar, hade jag fått ett avslutande G i högstadiet. Kanske hade det också stått något i stil med “mycket begåvad inom språk och samhällsanalys. Oerhört stort idrottsintresse, dock motorik som ett kylskåp. Totalt tondöv." Förhoppningsvis med lite snällare ord, men på ett ungefär. Det tycker jag säger betydligt mer än några bokstäver.

TIM NILSSON
Love, peace and grading.

Pastorn en propp?

Mediesverige har i mellersta januari såväl -04 som -05 dominerats av två pastorer. Knutbys egen pingstscientolog Helge Fossmo förra året; Ölands lille hetsprälle Åke Green i år.

Åke Green predikade, sommaren 2003, att homosexualitet var en "cancersvulst på samhällskroppen" och lite annat smått och ont. Det torde inte komma som en överraskning för någon, då etern återigen varit sprängfylld av hat mot och försvar för Green (med anledning av att hovrättsförhandlingarna upptogs 20/1).

Jag tycker, uppriktigt sagt, att Åke Green är dum i huvudet. Det är så snuskigt avskyvärt, det han säger! Även om han inte rakt av uttalar hat eller hets mot vare sig någon enskild HBT-person, eller ens en grupp människor, så är den underliggande meningen inget man behöver vara raketforskare för att räkna ut. Och att människor, än idag - på tvåtusenjävlatalet! - hyser dessa värderingar, är för mig skrämmande. Riktigt otäckt skrämmande.

Men - jag tycker inte att det var rätt att han dömdes. Av två huvudanledningar. Ett: Han bör inte dömas enligt lagen - han hetsar faktiskt inte mot homosexuella utan, om han alls gör det, mot homosexualitet. Lika korkat, men man kan inte dömas för hets mot företeelse, eller missaktning mot sexualitet.

Två: Åke Green är enligt mina grundläggande värderingar jordens pajas och, om uttrycket ursäktas, som sagt totalt dum i huvudet. Men det är inte olagligt att vara dum i huvudet. Demokratin och de värderingar som är sammanflätade med systemet vinns och återvinns (?) inte genom att man stiftar lagar som förbjuder folk att uttrycka korkade åsikter. Den vinns och vinns åter genom att demokrater, humanister och liberaler ställer sig längst fram på barrikaderna och skriker högt åt Åke och hans meningsfränder just att de är dumma i huvudet.

Yttrandefriheten är den viktigaste principen av alla - utan yttrandefrihet spelar det ingen roll hur många av de andra (negativa; positiva; suggestiva...!) som tillerkänns medborgarna av de styrande. För utan yttrandefriheten (gärna konstitutionellt befäst) kan man inte klaga när någon av de andra ovillkorliga fri- och rättigheterna kränks. Åke ska få utnyttja sin rätt att vara korkad och säga korkade grejer - och vi liberaler måste utnyttja vår och förklara varför det han säger är just korkat. Om Åke förbjuds att predika antihomobudskap idag, är risken avsevärt mycket högre att RFSL förbjuds att få ge honom en känga imorgon. Pastorer som är rädda för att människor älskar varandra, skrämmer mig inte. Men ett samhälle som kriminaliserar åsikter och belägger sina medborgare med munkavel - det skrämmer mig något så fruktansvärt.

Men, om de söta snubbarna i hovrätten ändå anser att Åke Green gjort sig skyldig till att ha visat "missaktning mot en grupp" och därmed till hets mot folkgrupp, så snälla - ja, jag säger snälla - befäst inte fängelsedomen mot människan. Döm till samhällstjänst. Och förlägg den till Tantolunden i augusti i år. Låt Green avtjäna sin samhällstjänst genom att i en paneldebatt eller likande på Stockholm Pride, få förklara vad han menade - och om han så önskar, be alla HBT-personer som känt sig kränkta om ursäkt.

Jag önskar varken empati eller sympati med Åke Green - som jag nämnt flera gånger tycker jag att han är dum i huvudet, och att hans åsikter är avskyvärda. Men ha överseende med honom - kanske är han ingenting annat än en seg blodpropp i samhällskroppen?

TIM NILSSON
Love, peace and antihomophobia.

Lasse, my man!

Jag var ganska förbannad på honom efter debatten mot Jimmie Åkesson, SDU, det ska jag medge. Borde han inte ha lärt sig efter debatterna -02 att vara lite mer förberedd mot sverige"demokrater"? Det är inte svårt att lista ut att de satsar allt krut de har de få gånger de får TV-tid, liksom...

Men i söndagens "Agenda" så var det valkampanjen-2002-Lars som syntes igen. Den förväntade förödmjukelsen av Freivalds uteblev. Lasse var mycket smartare än så. Han talade lugnt och sakligt om vad man borde gjort respektive inte gjort och lyckades hålla språket på vanlig nivå. En partiledare som kan lämna riksdagssvenskan utanför Riksdagen är guld värd när vi ska vinna Sverige och Stockholm om drygt ett och ett halvt år.

Tack Lars Leijonborg, den här sidan vill vi se mer av! Mer! Mer!

TIM NILSSON
Love, peace and antisocialism.

Hans Majestät Honungen

Nej, jag gillar inte monarkin. Inte kungahuset heller. Fula fjollor som bara är dryga och kostar pengar. Men jag måste erkänna att jag är imponerad den här gången. Hans Majestät Honungen har gjort precis det man kan begära av en kung, om vi ändå måste dras med det odemokratiska åbäke även en konstitutionell monarki innebär.

Kungen har verkligen agerat landsfader genom kriserna i Sydostasien och södra Sverige. Han höll ett mycket, mycket rörande och välformulerat tal i Blå Hallen, som jag tror hjälpte många. Att döma av reaktionerna på insändarsidor, var det så. Förhoppningsvis kan han bli en symbol att fästa sig vid om man förlorat nån nära eller kär på de thailändska stränderna. Som sagt - så länge vi har äcklig monarki, är det bra om kungen kan uppvisa de mindre äckliga sidorna av den.

Man kan tycka att kungen inte ska uttala sig politiskt. Det håller jag helt med om. Typ. "Alla" är förbannade på regeringen för den förbluffande handfallenheten den, och främst dess ledare Pappa Göran, uppvisade de första dygnen efter jordbävningen med tillhörande översvämningar i Asien. Då är det rätt att kritisera. Kan inte de folkvalda stå på folkets sida, så får andra symboliska auktoriteter ta rollen som folkets språkrör. Hade Peter Forsberg gjort det hade jag heller inte sett några problem med det.

Jag avskyr för evigt monarki och kungahus, men i det här fallet kan jag som sagt inte annat än berömma kungen. Det är inte ofta jag säger det, dock gör jag det nu: BRA JOBBAT, KUNGEN!

TIM NILSSON
Love, peace and republicanism.

Rör inte mitt blod!

...och där kom det. Det dröjde inte länge.

Under hösten har debatten och opinionen svängt fram och tillbaka, i frågan om huruvida vi ska ha ett heltäckande DNA-register i Sverige. Mycket bra, säger vissa. Rent jävla vansinne, säger jag. Argument som ofta framförs är att "det blir enklare att få fast brottslingar" och "den som har rent mjöl i påsen har ingenting att frukta". Rent jävla vansinne, sa Bull. För det första har vi en massa annan, strålande teknik som underlättar kriminalfall. För det andra så går det för min del alldeles utmärkt att registrera DNA för dömda grova brottslingar. Åtminstone under preskriberingstiden. Och för det tredje ska staten ge blanka fan i vad jag har för mjöl i min påse.

Det lilla kruxet är att debatten är inte schysst. För vi har ett DNA-register. Förlåt, det kallas visst biobank. På kvällstidningssvenska heter det PKU-registret. Det är ett fetstort arkiv på Huddinge Sjukhus i södra Storstockholm som innehåller blodprov från alla som är födda i Sverige från 1 januari 1975 och framåt. När man diskuterade upprättande av en sådan biobank på statsnivå var kritikerna många och kritiken högljudd. Samma argument som under höstens debatt - 30 år senare! - framfördes. Exempelvis det vi arv vi bär i vår germanska rättstradition: att alla är oskyldiga tills motsatsen bevisas. Ett DNA-register innebär en rakt motsatt åsikt. Man instiftade en ny lag (Lag om biobanker i hälso- och sjukvården) för att försäkra sig om att PKU-registret bara skulle kunna få användas i forskningssyfte. Det blidkade kritikerna något - vem kan säga nej till forskning som kan upptäcka ärftliga sjukdomar på ett tidigt stadium?

I en ledare i Expressen tidigare i höstas läste jag att en av farorna med ett DNA-register är att om ett sådant existerar, är vi bara en korrupt justitieminister bort från ett stort steg mot 1984-staten. Det krävdes inte ens det. På grund av katastrofen i Sydostasien är hela riksdagen som det verkar i nuläget rörande överens om att man ska driva igenom en snabb lagändring som gör det möjligt för Rikspolisstyrelsen och ID-kommissionen att använda registret för identifiering av omkomna svenskar. Rent vansinne. Inte så att jag vill neka någon rätten att få en död släkting identifierad - men när man använder ett DNA-register (ja, det är det) som praktiskt taget första utväg, så tror jag vi tar ett alltför stort steg i en alltför ohälsosam riktning.

Vad hade man gjort om inte nämnda register funnits? Man hade givetvis löst det på andra sätt. Hårstrån från släktingar kan fungera alldeles utmärkt för att se en sån slående likhet, så att det går att fastställa ett liks identitet. Det är vansinne att använda sig av en biobank - som bara bedömdes legitim eftersom den i n t e skulle vara ett DNA-register. Rent jävla vansinne. Jag har ett enkelt, men effektivt förslag: använd registret nu då, eftersom ingen annan metod tydligen är värd att prova - och förstör det sedan. Förverka varenda liten nedblodad pappersbit. Varför? Därför att staten ska ge blanka fan i vad jag har för blod i påsen.

TIM NILSSON
Love, peace and liberty.

--------------------------------------------------------------------

Hur skulle det se ut om jag, efter ovanstående känslokalla sågning, inte instruerade my fellow citizens i hur man återkallar sitt blodprov? Nå, det tänker jag givetvis göra. Nedanstående instruktioner gäller givetvis under förutsättning att du uppnått myndighetsåldern.

Skriv exakt enligt nedanstående (ja, alltså, byt ut innehållet i [hakparenteserna] till för dig adekvat fakta):


[datum, ort ]

Härmed återkallar jag, [namn, personnummer] mitt samtycke till bevarandet av mitt blodprov i PKU-banken.

Moderns namn: [för- och efternamn]
Moderns personnummer: [personnummer, alla siffror]
Sjukhus / BB: [plats för förlossningen]
Födelsedatum: [ditt födelsedatum; år, månad, dag]

Adress dit bekräftelse, allra helst en personligt utställd kopia av förverkansrapporten, skickas:

[förnamn, efternamn]
[gatuadress]
[postadress]





___________________________ [underskrift]

--------------------------------------------------------------------

Återkallelsen skickas till:

PKU-laboratoriet
Huddinge Universitetssjukhus
141 86 Stockholm