Ung Vänster + fusk = sant

Jaha. Så har det då hänt igen. Nej, faktiskt inte SSU den här gången, men väl Ung Vänster. Alla rödstrumpor gillar att fuska, tydligen. Men inte erkänner man det, oh nej. "Det har förmodligen blivit fel nånstans", och så vidare.

Bullshit. Stå upp för att ni älskar pengar, trots att ni säger er hata kapitalismen. Stå för att ni har ert aktiebolag (aktiebolag! Den mest kapitalistiska ägandeformen av dem alla!) Red Planet (organisationsnummer 556607-9819 - den som inte tror på det kan söka i Näringslivsregistret). Stå upp för att ni är fuskande dubbelmoralister.

Bara stå upp för helvete. Sluta ligga sked med kapitalismen på nätterna och bespotta henne på dagarna. Stå upp.

Länk: DN:s artikel

Rapport från Småland

Då var den över, Hultsfredsfestivalen. Med goda väderprognoser, en fantastisk line-up och utsålt (!) pekade allt på en lysande jubileumsfestival. Det blev det också. Bortsett från en mindre störtskur vid lunchtid på fredagen så sken solen på oss 30 000 festivalare så gott som hela tiden. Härligt relaxande mellan spelningar och arbetspass alltså.

Arbetspassen och kampanjandet var också najs. Okej, det var roligare förra året - mest för att livsstilskampanjen går hem mer hos mig än konsumentmaktsgrejen vi körde i år. Viktigt, absolut - men varken lika mycket hjärtefråga, eller lika lättköpt av festivaldeltagarna. Dock blev det en del kul debatter i tältet, konfrontationer med affischnedrivande ungkommunister (ja just det, de där som hatar kapitalism men ändå säljer sin skitblaska och affischerar med *KONSUMERA*) och perukbärande.

Kul var också de nya bekantskaperna från campingen: det umeåitiska demobandet APAN och Sveriges flummigaste punkband The Kristet Utseende. Riktigt härliga - även om jag fortfarande är skeptisk till att rock stars har barn... hm.

Men - spelningarna är ju ändå det bästa med hela ståhejet. Well, nåja, kanske inte alla. Att fylla tre pass med Lars Winnerbäck är väl inget jag jublar åt. Eller att tvingas dela ut Liebling mindre än hundra meter från Håkan "Vrålapa" Hellströms spelning. But I can live with it. Anna Ternheims Shoreline låter fortfarande fantastisk - även på distans.



Bäst var utan någon som helst tvekan The Hives, The Hives och The Hives igen. Grymt bra set av låtar, underbart artisteri och apande samt mellansnack i yttersta världsklass kan inte ge annat än högsta betyg. Pelle Almqvist är sådär überdryg som bara han kan. Eller, det kan säkert jag också - men nu är det inte jag som är leadsinger i The Hives. Exempel: "2003 slog Hultsfred publikrekord. Förra året var det inte lika mycket folk här - men i år blev det utsålt. Vad är skillnaden? THE HIVES!"

Hives överlägset bäst, alltså. Andra uppträdanden jag sniffade lite på - de flesta genom att parkera mig framför scenen, andra genom att bara vrida stolen med tanke på det tacksamma läget för försäljarcampingen - var i ingen särskild ordning Andreas Tilliander, The Tears, Marilyn Manson, System of a Down, Looptroop, Turbonegro, Moneybrother, The Kristet Utseende, jubileumskavalkaden, The Ark, Snoop Dogg och såklart for-the-first-time-ever-in-Sweden-Nine Inch Nails (tyvärr enbart genom att lyssna, men det var snudd på att det räckte...)

Vi får se-sen hur det blir...

Det har sagts förr och det kan och kommer sägas igen: Studenter är inte rika. Jag ska inte påstå att jag haft det direkt knapert sedan jag flyttade hemifrån och började plugga akademiskt, men nog hade en tusenlapp till i månaden inte skadat. Och ändå är den värsta tiden inte kommen än. Efter dessa, mina två första, terminer i den akademiska världen uppgår mina studieskulder till någonstans mellan 45 000 och 50 000 kronor.

En hygglig trissvinst – i skuld till staten. Per år. Inte särskilt roligt. Definitivt inte så kul när man tänker på att under tiden jag ska betala tillbaka, ska jag dessutom skatta på de pengar jag tjänar. Det blir en ond cirkel som inte går att bryta: För att få ett välbetalt jobb krävs (oftast) högre studier; för att studera vid högskola/universitet krävs (oftast) att man tar stora lån; för att kunna betala tillbaka de stora lånen krävs (oftast) ett välbetalt jobb – och så är man tillbaka på ruta ett.

För att inte överbevisa att jag är född och uppvuxen på Närkeslätten (läs: gnällig) ska jag väl också påpeka att jag är fullt medveten om att jag själv försatt mig i situationen – och aldrig i livet skulle jag ha valt annorlunda. Men femtiotusen är ändå femtiotusen. Det är inte lånen, eller möjligheterna till dem, som jag tycker är fel utan formerna och reglerna runtomkring.

Jag tycker det är rimligt att den som utbildar sig till ett yrke med krav på akademisk kompetens inte ska behöva betala tillbaka (eller ränta) på lånen så länge han/hon är verksam inom yrket. Det är också rimligt att lånen skrivs ner i takt med att man skattar på sin lön. För att illustrera det enkelt: En kvinna som vill bli samhällskunskaps- och historielärare på gymnasienivå får plugga i minst 4,5 år i normal studietakt (40 veckor per år). Efter sina första fem år som examinerad och yrkesverksam lärare skrivs hennes skuld ner med 25 procent. Efter ytterligare fem år minskar skulden med 25 procentenheter till. Och så vidare – och efter 20 år i yrket är hon skuldfri.

Självklart kan man tycka att det är orättvist mot de stackare som inte får ett jobb med lön, trots att de slitit hund på högskolan. Tough luck, säger jag. Gör man som exempelvis jag själv och hattifnattar runt mellan kurser som "verkar roliga" (jag läste retorik i höstas, politisk argumentation nu i vår och tänkte avverka latin under sommaren – kul kurser, men kombinationen duger inte till många examina), så får man faktiskt skylla sig själv. Det är inte alla andras fel och att alls få låna är en stor ynnest som man får förvalta efter eget huvud. De som i mindre utsträckning än andra lever på gemensamma pengar i efterhand, ska också "belönas" för det.

Studenter ska inte vara en framtida mjölkko för staten, utan tvärtom ska staten underlätta för sina studenter före, under och efter studietiden. Detta eftersom det gynnar alla att landet har många akademiker och stor samlad kunskap. Fribeloppet är vi i den liberala rörelsen duktiga på att kritisera men ytterst liten tonvikt läggs vid de svåra och rent ut sagt korkade reglerna för återbetalning. Det ska vara klara, tydliga och framförallt justa regler. Man ska inte behöva vänta och se-sen hur det blir.

Fyra nyanser av brunt

(Stulen rakt av ur Svensk Linje? Jepp.)

Staten vs Ladbrokes

Var och bevittnade en muntlig förhandling i Regeringsrätten idag; Ladbrokes mot svenska staten.

Det verkar som att det går vägen. Heja Ladbrokes!

(Dom meddelas under vecka 25.)