Slipat.

Natten till fredag satt jag och läste lite gamla artiklar på de större tidningarnas webbsidor. Jag hittade en som jag typ hade glömt bort. Den handlar om ett dagis där man bestämt sig för att avskaffa alla könsbundna leksaker. Man vill inte fostra barn in i befästa könsroller, heter det. Och personalen ler så fint på bilden.

Visst, den tanken kanske är jättefin. (Det finns det de som säger om marxismen också.) I ett steg. Eller kanske inte. Fast att de gör så, är inte det som skrämmer mig. Det som skrämmer mig är att de förmodligen inte är det enda dagiset som gör så. Jag har något inte-så-banbrytande att tala om: Det är inte leksakerna som kan knytas till könsroller - det är vi vuxna som skapar de banden i barns huvuden!

Hade inte en bättre lösning varit att låta barnen behålla leksakerna men bara lägga dem i en stor hög och säga "det här är allas leksaker"? Det är klart, jag vet ju inte om man tidigare noga delat upp dem; "bandyklubbor här, i den blå delen - dockor där, vid de rosa väggarna"? Men fortfarande är det då symptomen och inte sjukdomen som behandlas. Som att ta en Alvedon när man är magsjuk, typ.

Varför ska man förneka vilket kön barnen (åtminstone rent fysiskt) tillhör? Jag lovar, de kommer att upptäcka det förr eller senare ändå. Varför ska allting kompliceras? Lär barnen att det inte finns kill- och tjejleksaker, utan att det finns killar och tjejer - och sedan finns det leksaker. Alla kan leka med det de tycker verkar roligt. Då kommer man inte ens behöva försöka indoktrinera ungarna med "killar kan leka med dockor - det är OK". För den lögnen (som det är i dagens Sverige) går inte ungarna på. Och att tjejer skulle kunna vara lika bra på landbandy, eller leka krig? Nänä. Det vet ju både tjejer och killar att det är lögn.

Men, som sagt: Det kommer inte behövas. Inte om det inte finns tjejdockor som killar kan leka med "...och det är OK". Och finns det inga killkrig eller pojkpistoler, är det ingen risk att tjejer får höra att de inte är lika bra på det. Men för all del, ännu smartare är väl så klart att bara slänga alla skattefinansierade leksaker som bara har den minsta koppling till endera könet. Slipat.

TIM NILSSON
Love, peace and liberty.

Årets bästa?

Ur nr 4/04 av FMSF:s organ Svensk Linje:

- Vad är det för likhet mellan nordkoreaner, Jens Orbacks mormors livskamrater och frihetsfrontare?

- De lever alla på gräs.

Heja Sverige!

Du gamla, du fria, du fjällhöga nord. Du tysta, du glädjerika sköna. Du statsråd som i krissituationer inte vet efter vilka stormvindar du ska vända kappan, eller ens verkar se skillnad på infall och insats.

Jag ska väl först av allt påpeka att mycket kan man beskylla sossarna, regeringen och Göran Persson för - men inte katastrofen i Sydostasien. Men det är inte den insikten jag ska ta upp här. Jag har kommit på en annan sak: Nu får det för helvete räcka! Vad är det för monstruöst handfallen regering vi har? Man verkar, över 80 timmar efter inträffad katastrof, fortfarande inte ha fattat vad som hänt. Och när man väl "got a hang of it", vad gör man då? Man skickar Laila "det-pågår-inget-folkmord-i-Darfur" Freivalds för att cirkulera över Thailand i helikopter!

Tyskland skickade flera intensivvårdsteam innan vattnet knappt spritt sig till svenska media. Finska parlamentet och regeringen försäkrade efter bara några timmar att det var av högsta prioritet att både hjälpa hem finska medborgare samt hjälpa till så mycket som möjligt på plats. Du gamla, du fria, du inkompetenta hord. Varför är den svenska regeringen så handfallen? Och snälla, Laila Freivalds i helikopter!?

Freivalds har som vanligt ingen förståelse för kritiken som riktas mot henne. Hon förstod inte varför folk var tjuriga efter lägenhetsaffären (inte jag heller, alla borde kunna få äga sina bostäder); hon förstod inte vad som var konstigt med att önska Hamas deltagande i valet till den palestinska myndigheten och hon hotar Lottie Knutson på Fritidsresor, för att den senare verkar bra mycket mer kompetent. (?)

Regeringen är 2004 års antihjältar, modell de luxe. Hjältarna läser jag om i torsdagens Expressen. Katastrofoffer som överlevt och klarat sig undan/ur chocken - men vägrar åka hem, utan mycket hellre tar hand om andra; (eventuellt) föräldralösa barn med flera. Helt vanliga Svenssonar som lägger sina besparingar på att åka ner med pengar, insamlade kläder med mera. Av ren jävla empati. Telekomföretagen som står för alla kostnader för samtal mellan Sydostasien och Sverige. Av ren jävla empati. Antihjältarna på UD som lånar ut pengar till drabbade till tio procents ränta (!!!) får noll credd däremot. Å andra sidan försäkringsbolagen som kommit överens om att alla drabbade får skälig ersättning, oavsett bolag, eller om de ens är försäkrade trots att detta om något är force majeure. Och de gör det av ren jävla empati.

Göran och Laila tycker naturligtvis att de löst situationen efter bästa förmåga. Laila åkte ju trots allt till Thailand så fort hon kunde. Mer än tre jävla dygn efter att de första rapporterna kom! Och varför? För att cirkulera i helikopter och se hur det ser ut...! Det kan jag nog (i den mån det går) föreställa mig här hemifrån. Laila, åk hem och låt Bosse ta planet till nån fotbollsmatch. Det var snudd på bättre användning av regeringsplanet. Synd att politiken inte är som en fotbollsmatch, förresten. Då hade vi internationalister, humanister och empatiker kunnat brista ut i ett unisont "wooooooooh.... SOPA!"

TIM NILSSON
Love, peace and liberty.

Därför är jag inte feminist

För att vi liberaler någonsin ska ha en chans att befria världen och dess invånare, krävs det att vi ser och siktar på att bryta de maktstrukturer som finns. Såväl mellan könen, som mellan människor med olika hudfärg. Men att bryta maktstrukturer innebär inte att installera nya, hur statistiskt-politiskt korrekta de än är. Om en styrelse är tio personer känns det urdumt att kräva att fem ska vara kvinnor, fem män, en invandrare, en homosexuell, en ha någon form av funktionshinder och 0.4 av dem ska vara rödhårig. Jag förespråkar inte det systemet. Därför är jag inte feminist.

Okej, det ska jag medge: Alla feminister - framför allt inom den liberala feministrörelsen - förespråkar inte kvotering. Absolut inte. Men de finns som gör det. Jag tycker att kvotering är bajs, därför att ett jobb; ett styrelseuppdrag eller vad det än må vara, måste man få på kompetens eller genom en demokratisk process. Inte på grund av vad man har mellan benen. Många feminister kräver att män inte ska ses som norm, eller automatiskt mer kompetenta inom vissa områden. Jag håller helt med. Men vad viktigare är - kvinnor ska inte ses som mindre kompetenta. Jämställdhet handlar för mig om att man bedömer kvinnor och män lika från utgångspunkten. Vid utlysning av en tjänst, till exempel, är jämställdhet för mig att man inte använder olika mallar eller värderingsgrader på två till synes jämbördiga sökanden av olika kön. Jag anser det inte vara jämställdhet att chefen tvingas/har lagstadgad skyldighet att anställa kvinnan, för att könsfördelningen på jobbet idag är 75-25, eller nåt sånt. Därför är jag inte feminist.

Jag har många skäl att inte vara feminist. För det första är jag liberal. Därmed behöver jag inte tala om att jag exempelvis är antirasist och hatar könsroller och ojämlikhet. Antirasism förresten... med samma logik som ordet feminism; borde inte det heta "negrism"? Om man nu ska ta "den svagare partens" sida i en konflikt, borde man väl vara konsekvent med begreppen? Jag är inte negrist, däremot är jag antirasist. Jag är inte feminist, däremot är jag antisexist. Och jag vill återanknyta till "den svagare parten": Där är det också nåt slags systemfel. Feminismen, som jag ser det, reducerar kvinnan från egen individ till en blott en del av ett kollektiv. Därtill förutsätts att den här delen-av-ett-kollektiv alltid är svagare än dess motsvarighet i det motsvarande kollektivet av snoppar. Jag ställer inte upp på att mina tjejkompisar per automatik skulle vara sämre än mig! Därför är jag inte feminist.

Feminismen omfattar heller inte de starka kvinnorna. Om vi tar två övertydliga exempel: Christina Stenbeck och Ebba Lindsö, VD för Kinnevikkoncernen respektive Svenskt Näringsliv. De omfattas inte av feminismen, eftersom de ligger på en "högre nivå" än normen. De har bättre positioner än de allra flesta män i landet. Och de har tagit sig dit för att de ansetts mest lämpliga, inte för att de kvoterades in. Varje kvinna som är starkare eller har en bättre post/tjänst än normen (det vill med feministisk logik säga mannen), eller till och med än kvinnogenomsnittet, exkluderas automatiskt från den feministiska kampen för jämställdhet. Och kampen för jämställdhet och jämlikhet måste omfatta alla. En man är lika mycket värd som en kvinna. En vit är lika mycket värd som en svart. En VD är lika mycket värd som en hemlös. Och jag bryr mig om alla de områdena. Jämlikhetsfighten måste omfatta alla människor. Detta är liberalism, mina vänner. Det är dock inte feminism. Och jag är liberal. Därför är jag inte feminist.

Jämställdhetsdebatten behöver Gudrun Schyman, Margareta Winberg och de andra riksfeministerna. Absolut. Men precis som jag kan erkänna att vänstern historiskt har gett oss mycket jämlikhet, påpekar jag också vilka mått av ofrihet som vänstern stått för genom århundradena. Schyman och Winberg behövs. Men när de får ensamrätt på jämställdhetsfrågor, då är vi ute på hal is. När Schyman och Winberg får helsidor i kvällspressen lite hursomhelst, så är det ju bara deras åsikter som kommer fram. 80% av svenskarna har inte något som helst intresse av ett feministparti, Schymans alla utspel till trots. Det kanske är dags att låta även ickefeministerna få höras? Jag tycker inte att alla svenska män är talibaner. Jag tycker inte att alla män har en kollektiv skuld för att många kvinnor blir slagna och förtrycks. Därför är jag inte vänsterpartist.

De svenska elitfeministerna, i gott samröre med de vänsterintellektuella, har lyckats få det till nån slags sanning att den som kallar sig feminist har förstått "det". Att den som kallar sig feminist har en viss kompetens som inte icke- eller anti-feminister har. Så kan det mycket väl vara. Jag instämmer till 100% i att det krävs en viss historisk bildning och insikt i statsvetenskap eller samhällelig bildning för att se hierarkier och hierarkiska strukturer. Och det är väl kompetens? Men, med samma systematik är jag och mina likar än mer kompetenta. Vi som någon gång har kallat oss feminister men sedan till och med tagit steget förbi det, just på grund av att vi tror på riktig jämställdhet. Hur många feminister ställer upp på att jag, en icke-feminist, har mer kompetens inom detta område? En? Två? Noll? Det senare är väl mest troligt. Jag tror hursomhelst på riktig jämställdhet. Därför är jag inte feminist.

TIM NILSSON
Love, peace and liberty

Media...

Som vanligt, när en katastrof inträffar på andra sidan klotet, meddelar svenska media i förbifarten att "över 11 000 (ELVATUSEN!) människor dött" och flera hundratusen (FLERA HUNDRATUSEN!) blivit hemlösa efter jordbävningen och översvämningarna.

Däremot lägger man fetmycket krut på att tala om att MINST TVÅ SVENSKAR omkommit. Det är kilometerlånga spalter i kvällspressen om anhöriga till de förmodat döda svenskarna. Två av elvatusen. Det är det som räknas. Aftonbladet klandrar jag inte - de är ju socialdemokrater, liksom regeringen. Den regering som hellre talar om "sociala turister" från Östeuropa, än fixar lättare vägar ur bidragsberoendet. Så det är helt i sin ordning. Men att Expressen, den liberala, är likadan - blä.

MINST TVÅ SVENSKAR har dött. Må de vila i frid. Liksom de övriga E L V A T U S E N som spolats bort. Och, bara en kort, cynisk undran som avslutning: Det tog FN knappt ett dygn att besluta sig för att skicka hjälpstyrkor. Lika kort tid för EU att klubba att man omedelbart avsätter tre miljoner euro (cirka 27 miljoner kronor; högsta möjliga engångsbelopp vid humanitärhjälpsinsatser) till hjälp. Och i Darfur kan man inte ens erkänna att det är ett folkmord. Jag blir så fruktansvärt arg när politikerfingrar i luften ska avgöra om mina skattepengar ska kunna användas även till katastrofer som inte Svensson bryr sig om.

TIM NILSSON
Love, peace and liberty.