Lumpet, Staten. Lumpet!

”DEN 16 AUGUSTI kl. 08:00 skall Du infinna dig till en liten session där vi ska bedöma Din insida och utsida noggrant, uppifrån och ner. Duger Du inte, kommer vi att tala om det för dig. Risk föreligger att vi bryter ner Ditt självförtroende totalt, såväl under den här lilla sessionen, som under utbildningen Du kan komma att tvingas göra. Välkommen! Och jo, förresten… kommer Du inte självmant så kommer polisen och hämtar Dig och Du får dessutom böta. Du kan också dömas till ett straff som annars är förbehållet de individer som anses utgöra en fara för samhället; fängelse. Du har ju trots allt, med berått mod, begått Det Fasansfulla Brottet, att själv vilja bestämma över Ditt eget liv.” Låter det inbjudande? Nja.

Så stod det inte i min kallelse till mönstring, det ska jag inte påstå. Men borde det inte stå så? Det här är ju precis det som mönstringen och lumpen handlar om. På ovanstående vis (med hot om vite och bestraffning) samlade även Hitler ihop den tyska armén i början och mitten på 30-talet. ”Usch och fy” säger de allra flesta när den tyske diktatorn kommer på tal. Men den svenska försvarsmakten och Pliktverket, det är bra grejer det. De gör pojkar till män, sägs det. Vilket är bra, absolut. Men om dessa pojkar ännu inte känner sig redo att bli män? Det handlar om rätten att bestämma över sitt eget liv, en demokratisk rättighet om någon! Gäller den i Sverige? Nja.

Könsneutral är lumpen inte heller, i vårt fina, jämställda, demokratiska Sverige där alla är lika inför lagen. Orättvis ur (minst) två synvinklar dessutom. Om jag inte infinner mig till mönstring och efterföljande juridiska förhandling kan jag dömas till fängelse. I min parallellklass på gymnasiet, gick en individ som inte är av samma kön som jag (vilket inte ska spela roll i något fall i samhället, eller hur, Herrar och Damer Regering och Pliktverk?), som är född samma datum och samma år som jag. Rimligtvis kan man tycka att hon och jag borde infunnit oss för mönstring i Karlstad ungefär samtidigt. Icke då. Hon riskerar inget fängelsestraff för att hon inte ville. Lika inför lagen? Nja.

Om min ex-skolkamrat i ovanstående exempel ändå bestämmer sig för att hon vill mönstra så måste hon själv, på egen bekostnad, skriva till Pliktverket och begära detta. Rättvist? Nja.

Könsneutraliteten i dess obefintlighet är ändå ett av de minsta orättviseproblemen i fallet mönstring och värnplikt, måste jag säga. Tankarna som jag gav uttryck för i första och andra stycket känns mer relevanta att angripa. Det gör mig mer förbannad än jag kan uttrycka i ord att jag själv inte kan få bestämma om jag vill göra militär-/civiltjänst. Finns det egentligen någon som helst anledning att en myndig, laglydig medborgare i det ”demokratiska” Sverige inte själv får bestämma vad han/hon vill sysselsätta sig med, och var? Nej!

Varje år mönstrar cirka 50 000 personer men ”bara” cirka 17 000 av dessa erbjuds utbildningsplats. Är det någon som inte tror att dessa platser skulle fyllas även om mönstring var frivilligt? Jag tillhör inte dem, i så fall. Jag tycker att det är helt OK att infinna sig vid sin mönstring. Jag tycker att man bör göra mitt yttersta på testerna. Blir man dessutom antagen kan man med god min göra sin militärtjänst. Men likväl borde man fortsätta att kritisera och agitera och kämpa mot det fascistoida och frihetskränkande förtryck som mönstrings- och eventuell militärtjänstplikt innebär.

TIM NILSSON
Love, peace and awareness.